Skrota Kärnvapen

22 september, 2015

P5 med enad röst

De permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd (P5) presenterade idag sitt gemensamma statement. I svensk media verkar frågan om en kärnvapenfri zon i mellanöstern intressera mest, men P5 pratade faktiskt om fler saker. Så vad säger de erkända kärnvapenmakterna USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina när de skall tala med en röst?

P5 bekräftar sitt stöd för resultaten från översynskonferenserna 1995 och 2000. De betonar också vikten av att de stater som står utanför NPT ansluter sig till avtalet som icke-kärnvapenstater. Om specifika teman anser de:

Nedrustning

P5 bekräftar sina åtaganden under NPT:s artikel VI, det vill säga åtaganden om nedrustning. De konstaterade också att antalet kärnvapen nu är långt mycket lägre än det har varit på mycket länge.

Kärnvapenprov

Kärnvapenstaterna upprätthåller moratorium till dess Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty (CTBT) träder i kraft.

Icke-spridning

P5 kräver att de stater som inte har kärnvapen inte heller skall skaffa kärnvapen. Vidare bekymrar de sig uttryckligen över Irans kärnprogram, samt uppmanar Nordkorea att göra den koreanska halvön kärnvapenfri.

Kärnvapenfria zoner

Kärnvapenfria zoner ses som ett viktigt steg för att stärka icke-spridning och nedrustning. Vidare framhålls 1995 års resolution om Mellanöstern och vikten av att skapa en kärnvapenfri zon där.

Kärnkraft

P5 ser kärnkraft som en bra lösning på bland annat ökade energibehov och mål om hållbar utveckling. Artikel IV om rätten till kärnenergi för fredliga ändamål framhålls därför.

Zara Larsson Mäklare Södermalm

Vad P5:s uttalande får för konsekvenser återstår att se. En mer utförlig analys följer…

Flighton stöder arbetet mot ett kärnvapenfritt Sverige. Flighton är en SEO-BYRÅ som vill med hjälp av sina kompetenser inom sökmotoroptimering stöda FN och öka deras spridning av viktig samhällsinformation gällande kärnvapen. Naprapat Stockholm är ett företag som aktivt deltar i vårt arbete om ett kärnvapenfritt samhälle. Flighton bedriver även en utbildningsplattform vid namn Flighton Academy där de erbjuder Sveriges elever utbildning via entreprenörer. Flighton jobbar med ett flertag advokatbyårer runt om i Sverige med inriktning allt från familjerätt såsom delad vårdnad till brottmål. Vi tackar även OBM gruppen som sysslar med Ventilation Malmö för all stöd samt hjälp gällande denna sida. Samt badrumsrenovering i Stockholm. Ramar Inramning Golvslipning i Stockholm

Renovera Kök i Stockholm

Målare

Renovera Kök

Tapetsering

Emma Rosengren, IKFF

22 september, 2015

No Comments

NPT dag 3 till ända

Kommer precis ut från eftermiddagens seminarium om effekter av ett kärnvapenkrig sett ur medicinskt och miljöperspektiv, lett av John Loretz IPPNW. MD James N Yamazaki inledde med bilder och historier från ögonvittnen från Hiroshima och talade även om medicinska direkta och indirekta konsekvenser av katastrofen, det kanns alltid lika viktigt att påminnas om vad som hände för att ännu en gång motivera till vidare arbete for en kärnvapenfri värld. Professor Brian Toon följde efter honom och talade om vilka konsekvenser ett regionalt kärnvapenkrig skulle få globalt sett i form av sänkt temperatur, minskat regnfall i tropikerna och påverkan på ozonlagret. Ira Helfand talade vidare om miljöpåverkan och hälsoeffekter till följd av det vid ett kärnvapenkrig. Man räknar med att upp till 1 miljard människor skulle dö endast till följd av svält vid ett kärnvapenkrig pga förkortad odlingssäsong.

Därefter följde en diskussion med Steven Starr, associate member of the Nuclear Age Peace Foundation och PSR, om Nuclear Weapon Convention (NWC) och stödet for en sådan. NWC är tänkt att komplettera NPT, för att implementera kärnvapennedrustningen. Det finns en rad andra konventioner, så som konventionen mot kemiska och biologiska vapen som kan ses som modeller och inte minst en motivation for en kärnvapenkonvention. Starr, som för övrigt lämnade en länk till sin hemsida som kan vara intressant att besöka: www.nucleardarkness.org, avslutade sitt anförande med en uppmaning till oss alla ”Yes we can- Yes we must!”, se till att NWC kan bli verkliget. Peter Herby från Internationella rödakorskommittén (ICRC) var siste talare och pratade om det historiska perspektivet och om det statement som ICRC gjorde år 1996 som handlar om att det inte finns något tillfälle någonsin då kärnvapen kan användas i enlighet med krigets lagar.

Pa förmiddagen hölls en paneldebatt om kärnvapen i Europa, ledd av David Krieger INES. Dave Webb CND UK, Peter Becker IALANA Tyskland och Yves-Jean Gallus PAIX Frankrike satt i panelen. Webb inledde och talade om den nuvarande situationen i UK med utökad aktivitet i bombfabriker och förnyande av ubåtssystemet Trident. UK kan tyckas vara den kärnvapenstat som ligger närmast till då det gäller total nedrustning, men i den nära framtiden är det svårt att tro på något sådant. Dock pekade Webb på hoppet infor det stundande valet till parlamentet, då de Liberala har uttryckt att de vill röra sig framåt i nedrustningsfrågan. Becker talade om situationen i Tyskland och hade ett färskt exempel på ett rättsfall där en privatperson nu anklagar tyska staten for brott mot folkrätten i och med hysandet av amerikanska kärnvapen på tysk mark. Tyska parlamentet och befolkningen i övrigt tycks vara för att USA ska dra tillbaka sina vapen fran Tyskland, men så länge regeringen inte kommit till gemensam ståndpunkt har man inte kommit vidare i frågan. Gallus talade framförallt vad de som NGO gör for att bidra till nedrustning. De arbetar framforallt med att skapa opinion bland folket men också med Mayors for Peace. Ett stort bekymmer är den unga generationen som idag inte tycks ta kärnvapenfrågan på allvar. Avslutningsvis deklarerade Gallus att målet är att det inte ska finnas några kärnvapen kvar år 2020 och för att det ska bli verklighet måste alla mobiliseras for gemensam sak.

Maria Cederlund, läkarstudent och medlem i SLMK

Foto: Hiroshima 6 augusti 1945. UN Photo/Eluchi Matsumoto.

22 september, 2015

No Comments

Första fasen snart avklarad

När onsdagen närmade sig sitt slut kunde vi börja summera staternas uttalanden och konstatera att det finns en stor enighet bland världens länder att nå ett resultat – frågan är bara hur man definierar resultat och hur stort är avståndet till civila samhällets mållinje?

Nästa steg i konferensschemat är nu att påbörja det konkreta arbetet som sker i tre kommittéer; nedrustning, ickespridning och rätten till fredlig kärnkraft. Vi ska i eftermiddag träffa den svenska delegationen från UD för att få höra mer om deras arbete och vad som sägs bland delegaterna i korridorerna. Varje morgon har dessutom civila samhället möjlighet att träffa representanter från olika delegationer som ger ”off the record” till civila samhället, dessa möten gäller det att komma i tid till då det fort blir fullt i rummet.

Vi kan efter de tre första dagarna konstatera att det finns en rad frågor där det råder stor enighet bland staterna; vikten av icke-spridning och att minska antalet kärnvapen, behovet av framsteg i Mellanösternfrågan, att CTBT träder i kraft, påbörjandet av förhandlingar av FMCT och rätten till ”fredlig” användning av kärnenergi. Väldigt många stater har också bekräftat sina åtaganden till de 13 stegen från 2000. Att det finns en enighet efter dag tre ska inte på något sätt likställas med en framgångsrik konferens, men det är en viktig grund att bygga på.

Det finns emellertid en kritisk fråga, själva grundsynen på kärnvapnens existensberättigande som tycks skilja staterna åt. Trots förändrad retorik från kärnvapenstaterna så finns ändå dessa massförstörelsevapen kvar i säkerhetsdoktrinerna. Precis som jag skriver på Aftonbladet debatt idag så måste världens säkerhetsdoktriner lämna det kalla krigets militära fokus bakom sig och låta kärnvapnen bli en relik från det förflutna.

Schweiz påpekade i debatten att kärnvapen inte har någon funktion eftersom de är fundamentalt omoraliska och olagliga enligt internationell humanitär lag, medan Frankrike argumenterade för hur viktiga kärnvapen är för att Frankrike ska kunna försvara sina vitala intressen. P5 tryckte på hur stora nedrustningssteg som faktiskt tagits medan Egypten argumenterade att nya kärnvapenpolicies inte har förändrat grundsynen i de militära doktrinerna som fortsätter att bygga på kärnvapenavskräckning och att kärnvapen är grunden för fred och säkerhet.

Kärnvapen har spelat ut sin roll i militära strategier, vilket tydliggörs av det faktum att de behandlas som en utrikespolitisk fråga snarare än en försvarspolitisk. Deras politiska roll gör det emellertid svårt att behandla frågan rationellt. Trots att kärnvapen inte kan användas ger innehav av kärnvapen status i en värld där styrka och makt bevisas genom militär överlägsenhet och avskräckning.

Att förändra denna grundsyn på säkerhet och kärnvapnens roll i internationella relationer är nog inget som kommer att hända under dessa fyra veckor i New York. Men det blir för varje dag som går allt mer uppenbart att civila samhällets närvaro är otroligt viktig för dessa förhandlingar. Kärnvapen får inte bli tekniska frågor som en begränsad skara människor förstår. Varje dag sker det parallella seminarier med deltagare från hela världen som lyfter vikten av att se kärnvapen som det hot mot mänskligheten är, dess miljökonsekvenser och framför allt den enorma kostnaden som det innebär och vad vi istället hade kunnat få för pengarna – you get what you pay for.

Läs också IKFF:s inlägg på Newsmill om Sveriges märkliga syn på de taktiska kärnvapnen i Europa.

Petra Tötterman Andorff
Generalsekreterare
IKFF

22 september, 2015

No Comments

Samoa ser det ologiska i ekonomiska prioriteringar

Igår skrev jag om P5:s gemensamma uttalande. Vad de fem kärnvapenstaterna säger är självklart viktigt, men de är långt ifrån de enda som talar här i New York, och de är framför allt inte de mest konstruktiva.

Samoa är ett av de länder som har hållit ett riktigt bra statement. Samoa har stor erfarenhet av kärnvapen, eftersom de fortfarande får lida för de provsprängningar som har gjorts i regionen.

Samoa meddelade alla närvarande att de inte är med i någon militär gruppering, och att de inte heller vill vara det. De har ingen armé, och deras poliser bär inte vapen. Samoa uttryckte också oro över att på samma gång som stater söker fred satsar de oproportionerliga ekonomiska resurser på de vapen som kan komma att ödelägga världen.

Jag håller med Samoa om att detta knappast är logiskt. Idag spenderas mer pengar än någonsin på kärnvapenindustrin, ännu mer än vad som gjordes under det kalla kriget. Det är dags att sluta slösa ekonomiska, politiska och mänskliga resurser på detta sätt.

Emma Rosengren, IKFF

22 september, 2015

No Comments

Dag fyra till ända

Så var snart första veckan av Översynkonferensen till ända. Under gårdagen avslutades Generalförsamlingens inledande debatt. Flera av gårdagens talare argumenterade för att förändra synen på kärnvapen och säkerhet och poängterade minskning av kärnvapen som en del av säkerhetsdoktriner. Mexikos ambassadör Claude Heller framhöll t.ex. det paradoxala i att stater för sin säkerhet förlitar sig på vapen som hotar mänskligheten. Singapores ambassadör Vanu Gopala Menon noterade i sitt tal att själva innehavet av kärnvapen är av vikt för kärnvapenländernas självbild, prestige och makt samt att vi istället behöver övertyga alla att kärnvapen inte ger ökad säkerhet utan tvärtom och inte heller leder till högre prestige.

Igår höll ryska delegationen en presentation om hur Ryssland uppfyller artkel VI i NPT, alltså vilka åtagande Ryssland gör för nedrustning. Ryska delegationen informerade bl.a. om att Ryssland minskat sina kärnvapen med 25% sedan 1991 och att antalet missiler minskats. De kommenterade även att kärnvapen bör förvaras i de länder som äger dem med hänvisning till USA och europeiska NATO-länder med amerikanska kärnvapen på sin mark. De sa vidare att nästa steg för Ryssland är att ratificera nya START-avtalet samt att Ryssland förväntar sig en amerikansk ratificering av CTBT-avtalet. Då hair-trigger alert, kärnvapen redo att avfyras omgående, ifrågasattes menade ryska delegationen att de inte ser någon risk för att kärnvapen avfyras av misstag. Ryssland avfärdade också ytterliggare transparens från deras sida.

Häromdagen höll USA en liknande presentation angående vad de gör för nedrustning. Även amerikanska representanterna såg nya START-avtalet som ett viktigt steg. De uttryckte att USA vill se en global nedrustning men inte i form av en kärnvapenkonvention. De riktade bl.a. in sig på att amerikanska prioritet är icke-spridning och terrorism samt att USA eftersträvar en ett försvar där kärnvapen har en mindre roll samt en säker och effektiv kärnvapenarsenal.

I världen idag finns det, trots nedrustning, ungefär så mycket kärnvapen att om det skulle falla motsvarande en Hiroshimabomb varje sekund skulle det ta ca en halv dag att utrota all mänsklig civilisation. Sedan skulle det finnas tillräckligt med kärnvapen för att fälla motsvarande en Hiroshimabomb i ytterligare tre dygn. I det sammanhanget är pratet om en en säker, effektiv kärnvapenarsenal utan risk för misstag något svårsmält.

Åsa Lindström, medlem i SLMK

22 september, 2015

No Comments

Main committee 1, förmiddagsrapport

Jag sitter och lyssnar på Main committee 1, där NAM har pratat om att deras prioritet ligger i en värld utan kärnvapen. De uttryckte att nya START är ett steg i rätt riktning men att det internationella samfundet hade hoppats på mer. De underströk vikten av att utvecklandet av nya kärnvapen och att kärnvapnens roll i säkerhetsdoktriner inte nämnvärt har minskats sedan 2000 års översynskonferens strider mot NPT:s anda. Vad gäller kärnvapenprov trycker NAM på CTBT som ett steg på vägen mot kärnvapennedrustning och att det är av högsta vikt att avtalet träder i kraft snarast. Negativa säkerhetsgarantier bör dessutom vara bindande enligt NAM.

Schweiz som verkligen har visat framfötterna med att prata konvention fortsatte att visa vad det nukleära skåpet ska stå. De återbekräftade sina åsikter att en konvention eller något i stil med det ska finnas med i slutdokumentet. De pratade även om att de 13 stegen måste revideras och utvecklas. Schweiz fortsatte med att deklarera att alla kärnvapenstater måste avstå från att tillverka nya kärnvapen och att FMCT-förhandlingar måste komma igång i CD. Sist men inte minst ville de se att negativa säkerhetsgarantier bör hamna inom ett legalt bindande dokument.
Egypten talade å NAC:s (och därmed Sveriges) vägnar och tog rättmätig cred för för att 2000 års översynskonferens blev lyckad med antagandet av de 13 stegen. Ett krav på att de ska implementeras framhävdes dock. Ett steg som inte har implementerats är att kärnvapenstaterna skulle ha minskat kärnvapnens roll i säkerhetspolitiken, det har till och med talats om vikten av kärnvapen som försvar gentemot konventionella vapen. USA:s Nuclear Posture Review välkomnas därmed då deras doktriner har tagit detta viktiga steg, enligt NAC. NAC framhävde även vikten av att ett FMCT ska förhandlas fram i CD. NAC talar ganska allmänt men visar ändå tydligt att nedrustning är av högsta vikt och att det är viktigt att staterna tar sitt ansvar och tar reella steg i den riktningen.

Rysslands tal var inte särskilt spännande, de berättade mest vad de har gjort – främst med nya START tillsammans med USA och menar att alla andra länder bör ta samma steg. De hävdar fortfarande att en tredjedel av deras arsenal kommer att nedrustas medan experter hävdar att det bara är ungefär en tiondel. De framåtblickande orden var få men de ville åtminstone se att CTBT träder i kraft snart, att rymden ska hållas vapenfritt. De ville inte sträcka sig så lång som att säga en värld fri från kärnvapen men en värld fri från kärnvapenhot kostade de på sig att visionera om.

Frankrikes tal byggde på att försvara sig mot den kritik avtalet har fått ta emot. De yrkar NPT som INSTRUMENTET för vår gemensamma säkerhet. Det enda de egentligen fick sagt av betydelse var deras förslag att sluta rusta och sluta att producera klyvbart material för kärnvapen. Att nedrusta är också viktigt enligt Frankrike, men då framför allt USA:s och Rysslands arsenaler. De fortsätter att utvärdera sina egna arsenaler men vill inte reducera om inte alla andra kärnvapenstater gör det också. De vill se att CTBT träder i kraft snart och att kärnvapen i säkerhetsdoktriner ska bara ses som självförsvar gentemot vitala intressen. Det viktigaste är dock att stoppa spridning av kärnvapen till främst Nordkorea och Iran.

Sista landet innan lunchrasten (i alla fall för mig) är USA. De talade mest om Obama, visioner, nya START och skröt i största allmänhet. De sa dock att de ska försöka att ratificera CTBT och att de har ökat sina ansträngningar i förhandlingarna om FMCT. Tyvärr underströk USA vikten av icke-spridning betydligt mer än nedrustning. Märkligt nog nämndes inte Iran över huvud taget i talet.

Detta var lite kort (?) vad som har sagts i Main Body 1 so far. I eftermiddag ska jag gå på workshop om konvention, arrangerat av ICAN där vår alldeles egne Gunnar Westberg kommer att delta tillsammans med Rebecca Johnson och Jody Williams.

Josefin Lind, SLMK

22 september, 2015

No Comments

Att kampanja för en kärnvapenkonvention

En stor fråga för NGOs här är kampanjande för en kärnvapenkonvention. ICAN, IPPNWs ”International Campaign to Abolish Nuclear Weapons”, arbetar under slogan NWC – Nuclear Weapons Convention – Now We Can. Under eftermiddagen idag höll ICAN ett seminarium med Jody Williams, Nobels fredspristagare -97, Gunnar Westberg från Läkare mot kärnvapen, Douglas Rodhe från Middle Powers Initiative och Tim Wright, coordinator för ICAN.

Flera av världens länder som nu möts för att se över och förhandla om NPT hävdar, med kärnvapenstaterna och främst USA i spetsen, att tiden än inte är mogen för en konvention. Douglas Rohde svarade på detta med ett cyniskt: Allvarligt menat? Han förtydligade att kärnvapenländerna diskuterat nedrustning flera decennier nu och framförde: Kom inte och säg att det inte är dags än.

Talarna under seminariet påpekade att vi bör ta lärdom från kampanjandet för förbudet mot landminor. Även då var ett stort argument att tiden inte är mogen. Och även då talades det om att det handlar om vapen som behövs för säkerhet. Det var inte hållbara argument då och är det inte nu heller.

Under ICANs seminarium poängterades flera gånger NGOs roll för att få till stånd en kärnvapenkonvention. Flera av talarna ansåg att det är NGOs ansvar att påverka och trycka på. Och det ordentligt. Det kan vara enkelt att luta sig tillbaka och hålla tillgodo med nya START-avtalet. Men att vara nöjd med den blygsamma nedrustning som START handlar om är att som NGO ha alldeles för låga förväntningar och krav. Panelen framförde även att det faller på NGOs ansvar att se till att det går upp för alla att att kärnvapnens avskaffande är en politisk fråga som handlar om politisk vilja och inte en teknisk fråga samt att det är viktigt att flytta debatten från säkerhet till den mänskliga aspekten av kärnvapenhot. Tim Wright påpekade att något sådant som en ansvarsfull kärnvapenstat finns inte. Att ha kärnvapen är inte ansvarsfullt.

Många länder talar om visioner om en kärnvapenfri värld. Det är fina ord men tar oss inte så långt framåt. Vad som krävs är handling. Barack Obama har tidigare talat om en framtida kärnvapenfri värld som troligen inte kommer infinna sig i under hans livstid. Panelens budskap under eftermiddagens seminarium var mångt i mycket att vi inte kan vänta en livstid. Det är nu världen behöver bli kärnvapenfri och vi kan inte vänta på att den kärnvapenfria världen infinner sig. Det handlar om, precis som ICANs slogan, Now We Can.

Åsa Lindström, medlem i SLMK

22 september, 2015

No Comments

Kärnvapenstaterna fortsätter att trilskas

På fredagen började då det mer substantiella arbetet i main committee 1 med att delegaterna presenterade sina staters positioner i frågan om nedrustning. På eftermiddagen höll representanter från det civila samhället engagerade och rörande tal inför konferensen. Bland de som talade kunde vi se Jody Williams som fick Nobels fredspris 1997 för sitt arbete med landminekonventionen, Hiroshimas och Nagasakis borgmästare samt en som överlevt bombningen i Nagasaki, sk. Hibakusha. Vad som sas i main committee 1 kan läsas i fredagens blogg, kort sammanfattat kan sägas att många icke-kärnvapenstater efterfrågade efterlevnad av de 13 praktiska stegen från 2000 års konferens samt ytterligare förstärkning av dessa. NAC, NAM och Iran med andra formuleringar, efterfrågade dessutom ett omedelbart moratorium för uppgradera och nyproducera kärnvapen. Minskad roll för kärnvapnen i säkerhetsdoktriner efterfrågades också i stor omfattning.

Kärnvapenstaterna å sin sida hade andra synpunkter, USA och Ryssland skröt båda över nya START och hur detta implementerar artikel VI medan flertalet stater inte tyckte att avtalet levde upp till förväntningarna. Det gemensamma uttalandet från P5 vidhölls även under fredagen, icke-spridning är en förutsättning för nedrustning och att andra stater måste skapa möjligheter för nedrustning – genom att inte skaffa kärnvapen. Nedrustningen skjuts därmed till en obestämd framtid. Världen kan inte tvingas sitta och vänta på att kärnvapenstaterna känner sig redo, den stora majoriteten av stater lever dessutom upp till icke-spridningsavtalet och har inte skaffat kärnvapen. Bilden av Mr. Taniguchi Sumiteru, överlevaren från Nagasaki som visade hans sönderbrända rygg vittnade om att vi kan inte sitta och vänta, kärnvapen måste förbjudas nu.

I dag hålls flera spännande sidoevenemang. Bland annat ska det diskuteras hur ratifikationen av nya START och CTBT ska genomföras, hur undermåliga nedrustningsinitativ möjliggör och till och med underlättar militarisering av samhället, huruvida det är möjligt att NATO minskar kärnvapnens roll i sina säkerhetsdoktriner samt kopplingen mellan kärnvapen och utveckling. Dessa sidoevenemang som arrangeras parallellt med konferensen är oerhört viktiga för såväl oss i civila samhället men även för delegaterna som faktiskt dyker upp då och då. De ger olika perspektiv på hur kärnvapen inte kan bemöta de hot mot säkerheten som finns i dag som exempelvis miljökatastrofer med stora flyktingströmmar till följd. Känslan av att kärnvapenfrågan berör alla och inte bara oss här på konferensen blir tydlig genom de engagerade, informativa och vittnesmål och analyser är påtaglig. Kärnvapen är inte en rest från förr, detta hot mot mänskligheten är högst närvarande varje dag, överallt. Det är dags för kärnvapenstaterna att ta sitt ansvar och slutar att trilskas.

Josefin Lind, SLMK

22 september, 2015

No Comments

Andra veckan igång

När NPT:s andra vecka började och Main Commitee II och III upptog sitt arbete handlade mycket av diskussionerna om icke-spridning och den fredliga användningen av kärnkraft.

I Main Committe II behandlades IAEA:s säkerhetsöverenskommelser och efterföljandet av icke-spridningsåtaganden. Många västerländska stater argumenterade att ett Additional Protocol borde utgöra den nya standarden för det verifikationssystem som icke-kärnvapenstaterna åtagit sig under artikel III. Australien menade att verifikationssystemet är av en evolutionär natur och att ett Additional Protocol behövs för att tackla problemen med odeklarerade kärnaktiviteter.

Denna syn ifrågasattes av många av NAM länderna som menade att tillägg till åtagandena skulle utgöra en omtolkning av NPT. Brasilien argumenterade att det helt enkelt inte är rättvist att implementera starkare verifikationsmekanismer för icke-kärnvapenstaterna så länge inga konkreta steg tagits för att nå målet av en kärnvapenfri värld.

I Main Committee III diskuterades såväl fredlig användning av kärnkraft som problemen med att lämna avtalet. Flera stater resonerade kring lämpliga sätt att bemöta beslut att lämna avtalet och konsekvenserna av detta. Egypten menade dock att försök att begränsa rätten att dra sig ur NPT härrör från samma källa som selektiva förbehåll för nukleärt samarbete.

Dessa spänningar illustrerar de vidare betänkligheter som många icke-kärnvapenstater har kring NPT, nämligen att det är obalanserat och orättvist. Många av de utmaningar som NPT står inför härstammar just från de dubbelstandards som appliceras vid implementeringen av avtalet. Att förstärka avtalets verifikationsmekanismer skulle visserligen vara ett viktigt bidrag till att förhindra spridningen av kärnvapen, men bristen på konkret och mätbar nedrustning från kärnvapenstaternas håll, utbytet av kärnteknologi med stater utanför NPT och fortsatt beroende av kärnvapen för nationell säkerhet bidrar till uppfattningen av obalans.

Brasilien betonade att avtalets inneboende asymmetri är både farlig och ohållbar. För att återupprätta förtroendet för NPT måste dessa frågor bemötas.

22 september, 2015

No Comments

Retorik vs Praktik

Under tisdagen avslutades ländernas allmänna presentationer i Main Committée 1 och arbetet med översynen av artikel 1, 2 och 6 påbörjades. Det var mycket tydligt att många icke-kärnvapen stater fann det frustrerande att nedrustningen av kärnvapen går så långsamt. Både Sydafrika och Irland påpekade att en minskning i antalet inte automatiskt innebär åtaganden att nedrusta. Att kärnvapenstater väljer att dra ner i antal kan bero på ekonomiska, strategiska eller säkerhetsskäl. Det går inte att bedöma en stats vilja till nedrustning enbart på antalet neddragningar utan man måste se till staternas totala agerande och åtaganden.

Det här är något som civila samhället upprepat otaliga gånger. Ett flertal NGO:s har jämfört kärnvapenstaters nedrustningsretorik med deras faktiska agerande och policys rörande kärnvapen. Exempelvis har Hans Kristensen från the Federation of American Scientists (FAS) noterat att det nya START avtalet mellan Ryssland och USA minskar de legala gränserna för utplacerade strategiska vapen, men det minskar inte det faktiska antalet. Avtalet tillåter USA och Ryssland att ha nästan lika många vapen utplacerade som under START från 2002. Ändå för USA och Ryssland fram nya START avtalet som ett bevis på deras nedrustningsvilja här under NPT.

Man måste se till staternas agerande och verkliga åtagande och man måste gå ett steg längre i arbetet med att minska kärnvapens och även konventionella vapens roll i säkerhetsstrategier. I väldigt många av panelerna jag lyssnat på så sammanfattar talarna att ”uppfattningen att kärnvapen skapar säkerhet måste ändras”. Det är emellertid aldrig någon som talar om strategier för att förändra synen på säkerhet. Att ändra från militär säkerhet till mänsklig säkerhet. De strategier som förs fram utgår fortfarande från en världsordning där avskräckning och militär styrka är norm.

Jonathan Granoff, Global Security Initiative, summerade ett seminarium om USAs nya kärnvapenpolicy med orden ”behind all the words, horror and the huge theft of money without reason, purpose or enemy. Nuclear weapons are unworthy of civilization.”

Petra Tötterman Andorff

Företag som stödjer kampen mot ett kärnfritt samhälle:
Värmepumpstockholm.nu
Trafikskolagöteborg.nu
Byggfukt
Trägolvstochkolm.se
Måleristockholm.se
Tryckeri-Stockholm.nu
Kyltransporter

Skrota kärnvapen